merlina

Hejsan hoppsan vad sjutton ska man skriva här då? Min första kärlek... det kändes ju inte alls som en lite väl personlig sak att skriva om! Genom åren har det hunnit bli en hel del kärlekar måste jag medge, som liten hade jag väldigt lätt för att bli kär till både höger och vänster, ena dagen var det någon i skolan och i nästa sekund skulle jag gifta mig med min granne. Som tur är så har det lugnat ner sig på senare år, nästan lite väl mycket kan jag tycka!

Hursomhelst, den allra första riktiga kärlek jag kan minnas var faktiskt grek, Nikos! Det måste ha varit när jag var 4 år gammal och mamma, min bror och jag var i Grekland på semester. På en av de små tavernorna jobbade en man som jag blev störtförälskad i, min unga ålder till trots. Hela veckan ville jag gå dit, mitt resesällskap var kanske inte överförtjusta i att gå till samma ställe hela tiden så någon av dagarna fick det bli en annan restaurang men mestadels var vi på Gabbianos. Min kost under den veckan bestod av coca-cola, pommes frites och glass och kyparna försökte få mig att äta något annat, i alla fall lite kött, men se det gick inte, inte ens fast det var Nikos som försökte charma mig.

Sista kvällen hade jag på mig en söt vit- och rosarutig klänning och kände mig väldigt, väldigt fin. Jag hade bestämt mig för att jag skulle berätta för Nikos att jag var kär i honom och hade gjort upp en plan med mamma. Minns jag rätt så åt vi mat som vanligt och Nikos och en annan kypare (minns inte om det var pressvecks-kyparen, gubb-kyparen eller vem det kan ha varit) dansade precis som varje kväll. Stunden var kommen... jag kröp ner och gömde mig under bordet där duken hängde ända ner till golvet medan Nikos kom fram och pratade med mamma, allt väl så långt. Precis som planerat så berättade mamma för Nikos att jag var kär i honom (jag förstod såklart inte engelska men jag hörde dem prata) och jag satt där under bordet och var både nervös och lycklig. Då händer det som inte fick hända! Duken lyfts och Nikos tittar in i mitt lilla gömställe, mamma hade berättat att jag satt där under!! Ojoj vad pinsamt det blev då, hade jag vetat att det fanns ett uttryck som "Sjunka under jorden" så är det precis vad jag hade velat göra då. Med blossande kinder kravlade jag mig fram med Nikos hjälp och satte mig åter på min stol och vad händer? Jo, Nikos ler och ger mig en puss på kinden! Oh my, I was in heaven! Det som just hade varit så pinsamt var glömt och som bortblåst och kvar fanns bara ren och skär lycka, jag hade fått en puss av min stora kärlek... ofattbart. Om inte minnet sviker mig nu på gamla dar så blev både jag och Emanuel bjudna på varsin glass också. Den kvällen svävade jag på moln hem till hotellet och jag måste erkänna att jag tvättade inte ansiktet på en vecka!

Ja, det var historien om min första kärlek! ♥