merlina

Det första ögonblicket jag tänker berätta om ägde rum för lite drygt ett år sedan. I mars, den 4 mars, ungefär klockan 20:30. Någon som läser som börjar ana något…?

Ledtråd

Just precis, det var den dagen jag var på mitt livs första Tokio Hotel konsert! Har skrivit om den förut så jag kommer inte att upprepa allting igen även om jag mer än gärna hade gjort det.

Ljuset släcks i arenan, tänds svagt på scenen och musiken börjar spela. Än så länge är vi behärskade; galet uppspelta och förväntansfulla men fortfarande kontrollerade. Vad som händer sen kan jag knappt beskriva. Killarna går på scenen - då brister allt. All självbehärskning är som bortblåst och det känns som att jag separeras från min kropp. Vi är i total extas och ger oss helt hän åt det som händer. Det finns inget annat som existerar mer än nuet. Jag har aldrig upplevt något liknande eller så starkt. Det är det närmaste man kan komma ett rus, det är ett rus.

Jag ryser bara jag tänker på det! Det är något som måste upplevas för att man ska kunna förstå känslan fullt ut. Det var en av de häftigaste upplevelserna i mitt liv och ett ögonblick som jag aldrig kommer att glömma.

 

Sista bilden lånad härifrån

Den här tycker jag verkar både krånglig och tråkig att skriva om! Min tro… hmm… vad tror jag egentligen?! Okej, jag är med i Svenska Kyrkan och är både döpt och konfirmerad men jag vet väl inte om jag skulle klassa mig själv som troende. Något tror jag ju på, någon mening finns det med allt och det är så mycket man fascineras över så ofta och då kan jag börja fundera på vem det är som har gjort allt. Någon övre makt tror jag på och i vissa svåra stunder tror jag stenhårt på att det finns en gud, det kännas lite betryggande. Men annars då? Ja, jag tror väl mer på kärlek, på hopp, på det man själv känner för... Det här var bara väldigt förvirrande för både er och mig så jag tror att jag ska ge upp att ens försöka hitta på något som låter bra.

 

Så här är det! Jag tror på det jag själv tror på och det behöver inte vara samma från stund till stund utan det som är just nu. Jag tror på nuet och på mig själv!

 

Om inte jag tror på mig själv, vem ska då göra det?

Peace out!

Att välja ut en av mina goa vänner är helt enkelt omöjligt, tror nog att ni förstår det. Jag värdesätter mina vänner otroligt högt och älskar er alla; de från barndomen och de som jag lärt känna fram tills idag!

Fuskar lite och lägger in i efterhand för jag skrev det här i fredags, 15/4.


Min dag idag har hittills varit väldigt bra!

Den började med att jag som vanligt snoozade fyrtio-elva-tusen gånger och kom ur sängen vid 10, lite senare än planerat... Jag hoppade in i duschen och sen åt jag en macka innan jag var tvungen att skynda mig iväg neråt stan. Eftersom jag har bestämt mig för att bli djursjukvårdare så behöver jag lite hjälp med att strukturera upp studierna för att ta mig dit. Jag fick träffa samma studievägledare som förra gången och fick lite hjälp och framförallt ett telefonnummer till någon som kan hjälpa mig bättre.

Det var två timmar kvar innan mitt seminarium skulle börja och eftersom jag ändå var nere på stan så gick jag till Wayne's för att äta lunch. Satte mig på deras uteservering och läste lite och åt en sallad med apelsinjuice till. Så otroligt mysigt att sitta där i solen! Idag känns som en sommardag och förhoppningsvis så kanske jag har fått lite färg.

Jag strosade runt på stan lite och köpte sen med mig en glass och gick ner till ån och bara njöt! Fick agera fotograf åt ett härligt tjejgäng som ville ha en gruppbild, tror att en var utklädd till Hollywood-fru eller något.

Jag hann också med att ringa den andra studievägledaren som jag hade fått numret till och han var superbra och trevlig. Kommer absolut ta kontakt med honom igen nästa gång jag behöver hjälp. Tror att jag börjar få ordning på det här inför hösten nu.

Just nu är klockan snart 14 och jag sitter på en bänk i solen i Carolinabacken och skriver. Ska ta och röra mig mot skolan nu och klara av det fruktade seminariet så fortsätter jag att berätta om min dag sen!

Och nu är sen...

Seminariet gick över förväntan, vi har läst en bok som heter "The Remains of the Day", skriven av Kazuo Ishiguro, och tyvärr kan jag tala om att den till min förvåning var så fruktansvärt dålig! Blev riktigt besviken då jag trodde att den skulle vara bra, det är samma författare som har skrivit "Never Let Me Go" som också går på bio just nu. Den tror jag är väldigt bra och jag vill verkligen se filmen innan den slutar visas på bio, den som vill följa med mig kan väl höra av sig ;) Hursomhelst, idén med boken är bra och den är skriven på ett sätt som passar den, hade inte kunnat vara på något annat sätt men jag somnar efter en sida... Det var dock intressant att läsa om den i en intervju med författaren.

Efter seminariet så traskade jag och Jennie runt på stan och kikade på bl.a. hårfärg (nu är hon sommarblond och fin!) och mötte upp en av hennes vänner. Det underbara vädret gjorde att vi inte kunde motstå en glass vid ån! (Lite glass har väl aldrig skadat någon??) Det blev årspremiär för kulglass och det var såå gott! Kände direkt att nu är säsongen här, beslutsångest-säsongen, kan aldrig bestämma mig för vad jag vill ha och velar i evigheter innan jag nästan alltid hamnar på det jag alltid tar.

Lite senare begav jag mig hemåt för en myskväll hemma med mig själv, god mat och film! (Tror jag, minns inte riktigt för det här skriver jag i nutid och herregud, mitt minne sträcker sig inte tre dagar bakåt i tiden!)

Så småningom lade jag huvudet på kudden och sussade sött efter en mycket härlig dag! ♥

Det kan jag direkt utlova att jag inte har något svar på då det nog är en omöjlighet att besvara den frågan. Kärlek kan vara så mycket, vara riktad åt så många olika håll, ta sig uttryck på så många olika sätt. Kärleken inom familjen, till vännerna, djuren, sporterna, förälskelsen i största idolen... det tar aldrig slut. Men mest tycks vi förknippa kärleken med det vi känner för en särskild person, en person som vi vill dela vårat liv med, den som gör att man känner sig komplett. Vissa tror att denna person kan vara flera olika men alla den rätta för stunden, andra att det bara finns en enda som är den sanna kärleken. Vad jag tror, det tänker jag låta vara osagt.

Att någon ska tala om för en vad kärlek är, det går inte. Den måste upplevas och först då, om någonsin, kan den bli förstådd.

Mina föräldrar ja... de är väl helt enkelt de bästa föräldrar man kan ha? (Ja jag vet att ni läser det här så då måste jag ju skriva så) Nejdå, allvarligt skojat så är det faktiskt helt sant! Att veta att man har föräldrar bakom sig som stöttar till 110% i alla lägen är oslagbart, inte alla som har det minsann.

Hmm... vet verkligen inte alls vad jag ska skriva. Vet inte hur mycket de vill att de ska stå om dem här för alla att läsa hehe.

...

...

...

Nä tamesjutton, nu har jag försökt skriva fina ord om mamma och pappa här men det låter så konstgjort så det är inte klokt! Menar ju såklart det jag skriver men det blir liksom fel på något sätt så ni som känner dem och mig, ni vet redan hur de är utan att jag skriver det och till er mamma och pappa: Bli inte ledsna för att jag inte kan skriva om er ;) Jag älskar er!


Puss på er mina kära föräldrar! ♥

Hejsan hoppsan vad sjutton ska man skriva här då? Min första kärlek... det kändes ju inte alls som en lite väl personlig sak att skriva om! Genom åren har det hunnit bli en hel del kärlekar måste jag medge, som liten hade jag väldigt lätt för att bli kär till både höger och vänster, ena dagen var det någon i skolan och i nästa sekund skulle jag gifta mig med min granne. Som tur är så har det lugnat ner sig på senare år, nästan lite väl mycket kan jag tycka!

Hursomhelst, den allra första riktiga kärlek jag kan minnas var faktiskt grek, Nikos! Det måste ha varit när jag var 4 år gammal och mamma, min bror och jag var i Grekland på semester. På en av de små tavernorna jobbade en man som jag blev störtförälskad i, min unga ålder till trots. Hela veckan ville jag gå dit, mitt resesällskap var kanske inte överförtjusta i att gå till samma ställe hela tiden så någon av dagarna fick det bli en annan restaurang men mestadels var vi på Gabbianos. Min kost under den veckan bestod av coca-cola, pommes frites och glass och kyparna försökte få mig att äta något annat, i alla fall lite kött, men se det gick inte, inte ens fast det var Nikos som försökte charma mig.

Sista kvällen hade jag på mig en söt vit- och rosarutig klänning och kände mig väldigt, väldigt fin. Jag hade bestämt mig för att jag skulle berätta för Nikos att jag var kär i honom och hade gjort upp en plan med mamma. Minns jag rätt så åt vi mat som vanligt och Nikos och en annan kypare (minns inte om det var pressvecks-kyparen, gubb-kyparen eller vem det kan ha varit) dansade precis som varje kväll. Stunden var kommen... jag kröp ner och gömde mig under bordet där duken hängde ända ner till golvet medan Nikos kom fram och pratade med mamma, allt väl så långt. Precis som planerat så berättade mamma för Nikos att jag var kär i honom (jag förstod såklart inte engelska men jag hörde dem prata) och jag satt där under bordet och var både nervös och lycklig. Då händer det som inte fick hända! Duken lyfts och Nikos tittar in i mitt lilla gömställe, mamma hade berättat att jag satt där under!! Ojoj vad pinsamt det blev då, hade jag vetat att det fanns ett uttryck som "Sjunka under jorden" så är det precis vad jag hade velat göra då. Med blossande kinder kravlade jag mig fram med Nikos hjälp och satte mig åter på min stol och vad händer? Jo, Nikos ler och ger mig en puss på kinden! Oh my, I was in heaven! Det som just hade varit så pinsamt var glömt och som bortblåst och kvar fanns bara ren och skär lycka, jag hade fått en puss av min stora kärlek... ofattbart. Om inte minnet sviker mig nu på gamla dar så blev både jag och Emanuel bjudna på varsin glass också. Den kvällen svävade jag på moln hem till hotellet och jag måste erkänna att jag tvättade inte ansiktet på en vecka!

Ja, det var historien om min första kärlek! ♥

Som de flesta nog vet så är jag en tjej (!) på 21 år, även om jag numera nästan alltid får tänka till innan jag svarar på hur gammal jag är, minnet har börjat svikta. Är född i Uppsala men uppväxt i Falun och har även tillbringat stora delar av mitt liv i Älvdalen där jag har ett gäng släktingar. Har som alla andra gått i skolan alldeles för länge och blivit så klok att det nu är stopp, mer kunskap verkar inte vilja gå in i hjärnan. Nejdå, allvarligt talat så gick jag Natur på gymnasiet med inriktning Miljö då jag inte alls vet vad jag vill bli när jag blir stor. Jag har bott och pluggat i England ett tag och det var den absolut bästa tiden i mitt liv. Efter att ha velat runt så hamnade jag i Sundsvall ett halvår där jag praktiserade och jobbade på en veterinärklinik, var en tid som gav mig otroligt mycket! Efter ännu mer velande efter det så har jag åter hamnat i Uppsala där jag nu läser en engelskakurs på universitetet. Har precis flyttat in i en studentkorridor där jag bor med 4 andra och trivs väldigt bra. Det var kortfattat vad jag har gjort här i livet.

Nu borde det säkert komma en sån där; jag är en glad och snäll person som bryr mig om andra människor och är helt enkelt bra på de flesta sätt, och se, så var de! Det sägs att jag har nackdelar också men de tänker jag inte promota för ;) Från att jag var väldigt liten har jag haft ett stort djurintresse och det ser ut som att det tänker hålla i sig, har haft både kanin, häst och ett gäng hundar som jag älskar över allt annat! Den som säger ett ont ord om mina djur bör passa sig...

Jag gillar att göra många olika saker, hålla på med djur såklart, träffa vänner (nähä?!), leka tant och brodera och baka bullar, resa, titta på folk, springa, åka bil, lyssna på musik och ja, en hel del!

Vad jag kommer bli när jag blir stor återstår att se, som jag säger till alla som frågar, ena veckan vill jag bli läkare, nästa veterinär, sen äga ett hotell, sen journalist, kanske skådespelerska osv... Antar att det kommer med tiden och fram till att den insikten gör det så tänker jag ha kul!

Sikta högt, faller du så faller du hårt, annars kommer du hur långt som helst!

Sitter här vid mitt fina bord och skriver lite innan jag alldeles strax ska krypa ner i sängen, måste läsa mer inför morgondagens seminarium. Blä! Men det är bara att bita ihop och göra det för jag har bestämt att den här kursen ska genomföras på ett bra sätt.

Vet att jag har sagt det många gånger förut så varför skulle ni tro mig nu när jag säger att jag ska ta tag i bloggandet hehe. Såfort jag har fått till några saker så ska jag visa er hur mitt nya hem ser ut! En annan idé jag har fått är att göra en sån där månadslista, går ut på att man ska skriva om olika saker enligt en lista i 30 dagar. Tycker det verkar vara kul så det kommer jag göra, kan redan nu säga att det kommer inte bli en sak om dagen men en sak i veckan har jag tänkt. Låter det som något? Har en känsla av att jag kommer fastna i det eftersom jag älskar olika typer av listor! Kommer börja den här veckan!

Såhär ser den ut:

Vecka 01 – Om mig
Vecka 02 – Min första kärlek
Vecka 03 – Mina föräldrar
Vecka 04 – Det här åt jag i dag
Vecka 05 – Vad är kärlek?
Vecka 06 – Min dag
Vecka 07 – Min bästa vän
Vecka 08 – Ett ögonblick
Vecka 09 – Min tro
Vecka 10 – Det här hade jag på mig i dag
Vecka 11 – Mina syskon
Vecka 12 – I min handväska
Vecka 13 – Den här veckan
Vecka 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Vecka 15 – Mina drömmar
Vecka 16 – Min första kyss
Vecka 17 – Mitt favoritminne
Vecka 18 – Min favoritfödelsedag
Vecka 19 – Detta ångrar jag
Vecka 20 – Den här månaden
Vecka 21 – Ett annat ögonblick
Vecka 22 – Det här upprör mig
Vecka 23 – Det här får mig att må bättre
Vecka 24 – Det här får mig att gråta
Vecka 25 – En första
Vecka 26 – Mina rädslor
Vecka 27 – Min favoritplats
Vecka 28 – Det här saknar jag
Vecka 29 – Mina ambitioner
Vecka 30 – Ett sista ögonblick