merlina

Ja nu är jag i Sverige igen men väldigt villrådig till vad jag ska kalla hem, här eller England? Jag vet inte vad som är mest hemma jag vet bara att för varje sekund som går så vill jag bara åka tillbaka mer och mer, tror inte att någon förstår hur mycket denna resa har gett mig. Det har verkligen varit den bästa tiden i hela mitt liv och det är väl därför jag inte har hunnit skriva här så mycket som jag hade tänkt men men. En del av mig tycker att det är skönt att vara här medan en annan del finns kvar i England och jag vet inte vad jag ska följa, var har jag mest att hämta? Eftersom jag verkligen inte alls vet vad jag vill göra med mitt liv så kanske ett år i Brighton inte skulle skada utan tvärtom. Hursomhelst, än kan jag inte åka dit eftersom jag är totalt pank efter alla utsvävningar haha. Jag måste ge ett stort tack till alla som har stöttat mig i den här resan på olika sätt:

Min familj, släkt och vänner tack för att ni pushade mig att verkligen göra det här, speciellt mamma och pappa, tänk när jag skickade in anmälningen helt spontant... inte visste jag då vad som väntade

De vänner som jag har lärt känna på denna resa, både svenska och engelska ingen nämnd ingen glömd





Valentina min ängel som har blivit en del av mig som jag inte klarar mig utan och som jag har gjort mitt livs resa med som alltid kommer finnas i våra hjärtan. Vi har gått igenom mycket tillsammans och så kommer det fortsätta hela våra liv jag älskar dig.

Det finns mycket som jag borde ha skrivit om men jag har inte haft internet på några dagar nu eftersom jag och Valentina har flyttat till en ny familj, Nikki som är min gamla värdfamiljs dotter och hennes familj. Dessutom så kom min efterlängtade bror hit så i tisdags kväll så då plockade jag upp honom i London och nu ska vi traska iväg och utforska Mile Oak. Uppdatering kommer så snart som möjligt...

I söndags hade vi värdfamiljsdag i skolan så vi var på det och det var lite lagom småmysigt med kören som sjöng, Nils och Anton som uppträdde med en dramasketch, Robert som läste en dikt, Anna-Mia och Malin som spelade och sjöng och lite fika. 

Har ätit min packed lunch för idag så nu sitter jag och donar med en massa småsaker och ikväll måste vi självklart fira Sveriges nationaldag än mer nu när vi är i England! Det blir Sverigetröjor på och sen får vi se vad som händer... uppdatering kommer säkert om några dagar eller så!

Det är så sant så, jag har helt glömt bort att berätta att jag har varit i London och varit kulturell! Det var i och för sig ganska länge sen, närmare bestämt den 22 maj, som vi åkte till London med skolan och vi hade fått tre saker att välja mellan: studiebesök på BBC, Parliament eller att se Romeo och Julia på the Globe. Vi var ett gäng på ungefär 10 pers som gjorde det sistnämnda och jag måste säga att det var över förväntan. Skolan hade köpt ståplatser men som tur var så lyckades vi sno åt oss sittplatser för föreställningen var 3 timmar och det blev lite jobbigt att stå. Men som sagt, den var bra och det är roligt att ha sett den och inte minst direkt på the Globe!

Ikväll var vi ute med min värdmamma på Elviskväll på en pub i Hove och det var verkligen superroligt! Vem hade kunnat tro att jag skulle hamna på sånt här...
 



Resten av kvällen var helt underbar, Valentina och jag fortsatte till Yates och en viss Mr L kom och satte sig vid oss och pratade i evigheter, gissa tre gånger om min flicka var lycklig sen! När dom stängde så tänkte vi först åka hem men det kändes så tråkigt så vi stannade kvar i Brighton och vi träffade en massa roliga människor. "I can  see you...", "Är dom dumma i huvudet eller, tror dom seriöst att någon ska hitta dom här?!" är några kommentarer vi fick men tänker inte gå in på närmare detaljer här. Vi träffade tre roliga killar som åt kyckling, en som hade MÄNGDER med sugrör från Burger King, vilket är konstigt för där får man verkligen bara ett per person, jag lovar, vi vet! Vi är stammisar där och nu har vakten blivit våran polare så vi behöver inte köpa något längre för att få vara där medan vi väntar på bussen. Träffade även två väldigt skumma killar, en tysk och en från Libyen, inte särskilt trevliga men sen var det två jättesöta killar som skulle skicka sms till en tjej, skitsött! När vi väl skulle ta bussen hem så träffade vi på en kille till, den absolut roligaste jag mött och vi skrattade konstant i över en timme. King of Mile Oak!

En stor ros vill jag skicka till dom två killar som hjälpte en stackars tjej hem också! Hon hade kunnat råka riktigt illa ut om hon inte hade haft sån tur som träffade två sånna änglar, mer sånt!

Kulturella är precis vad vi har varit för i fredags var vi på tur med skolan till Bodiam Castle och sen till en vingård där vi fick en rundvandring och smaka olika viner. Dock var jag tvungen att låta bli eftersom jag går på smärtstillande för min svans igen, lite tråkigt faktiskt. Jag måste medge att när vi stod högst uppe i tornen så blev jag lite sugen på att leva på den tiden när allt detta hände.

 

Detta inlägg blir tillägnat min kära Tant Lotta!

Pennan brukar vara uppe ganska sent men vissa kvällar kan även en liten penna behöva krypa ner i sitt fodral för en hel natts sömn. Allting går faktiskt väldigt bra här, kan börja med att berätta om familjen.

Jag har en värdmamma, Carol och en värdpappa, Peter (Pete), båda är 60+ och helt underbara människor. Pete kör taxi varje em-kväll-natt så honom ser jag inte så mycket vissa dagar men han är en väldigt rolig människa. Carol är en av dom absolut mysigaste människor jag någonsin mött, hon är en sån som har allt verkligen. Ingen kan tro att hon är en dag göver 60 och hon har en personlighet som få. På övervåningen i huset, eller bungalowen som det egentligen heter, så finns det två små rum med snedtak, i det ena bor jag och i det andra bor en brasiliansk tjej som heter Maria. Hon är 21 och pluggar också här fast på en annan skola som ligger inne  i Brighton. Väldigt trevlig men otroligt lat, har aldrig träffat någon som sover så mycket som den människan! Sen har vi ju förstås Foxy och Bounsa, familjens två hundar som är mycket speciella. Båda två är rescue-hundar som har haft tuffa liv innan dom fick komma hit, båda är runt två år och supersöta! Foxy är dock ganska problematisk så han kommer nog tyvärr måsta flytta om två veckor. Just det, jag får ju inte glömma gamla Oscar! Det är katten i huset och en riktig prins, han är ungefär 14 år och alldeles alldeles underbar, supergo att mysa med i knät.

På önskemål av Lotta så kan jag tala om att dom blev jätteglada för sina presenter! Handduken med dalahästen på tyckte Carol var så fin så hon ville inte använda den utan hänga upp den på väggen istället!

Tänkte skriva om skolan och diverse men det orkar jag inte nu, får bli en ganska tidig kväll idag med så det kommer kanske nästa gång! Ni får hålla tillgodo med lite bilder på mitt rum och på vovvarna.

Nu har det varit ganska dåligt med uppdateringar här men det betyder inte att det inte händer saker.... snarare tvärtom! Fast vad orkar jag inte skriva nu för jag är alldeles för trött, väntar på att en låt ska överföras klart så att jag kan gå och lägga mig sen... och drömma om Henry såklart! Jag har varit sjuk i en vecka men nu mår jag så gott som bra igen, saken är bara den att även om man är sjuk här så har man inget tålamod att vara stilla och inte göra något för då missar man definitivt någonting som hade kunnat vara jätteroligt! Dessutom så har jag varit duktig och gjort läxan till imorron, det känner jag mig lite stolt över. Nä nu är faktiskt min låt klar så det får bli gonatt!

I fredags skulle Valentina och jag till vårat favoritställe Yates som vanligt så vid 22-tiden tog vi bussen hemifrån. Maria, en brasiliansk student som bor i samma familj som mig, skulle ut med sin vänner men det var någt fel på hennes buss så hon hamnade med oss istället. Väl framme i Brighton så tackar vi busschauffören och kliver av. När vi har gått några meter så tycker jag att det är en tjej som säger någonting till mig så jag vänder mig om och ser lite lagom frågande ut, tänkte att hon kanske ville veta vägen till något ställe eller så. Men nej, bara jag vänt mig om så smäller det, hon drämmde till mig i ansiktet! Gissa om jag blev paff! Valentina får tag i mig, skriker "What the fuck are you doing?!" och vi börjar gå därifrån, vi hinner kanske 2 meter och sen dras jag bakåt i håret av samma tjej. Har ingen aning om hur jag kom loss men Valentina drar mig därifrån och en kille som känner tjejen får henne att springa därifrån för han skrek att han såg poliser. Vi bara gick därifrån och Maria skulle ta ut pengar och först då börjar vi funderar på vad fan som hände! Tydligen så hade tjejen fått för sig att jag kallat hennes kompis för "Nasty girl", saken är bara den att jag inte ens sett dom och hade jag velat snacka skit om dom så hade jag gjort det på svenska, helt dum är jag inte. Smått chockade så traskade vi vidare till Yates men hela kvällen blev ganska lam. Efter någon timme så fixade jag  till mitt hår men vad händer? Jo det bara lossnar i tussar, tjejen gjorde mig tunnhårig i förtid! Lite komiskt var det ändå för min första tanke när hon drog mig i håret var "Åh nej, nu förstör hon min frisyr!!" Önskar bara att jag hade varit minsta lilla förberedd så att jag hade hunnit få upp en arm eller nåt, engelska brudar är skumma, man vågar knappt titta på dom nu. Så nu har vi varit med i engelskt slagsmål men en gång får räcka tycker jag!

Urusel på att blogga, det är vad jag är! Jag har helt enkelt inte tid och när jag väl har det så är jag för trött och däckar i min säng istället. En vacker dag så ska jag bli duktig och skriva lite mer här men just nu får det räcka med att jag säger att idag var en av mina absolut bästa dagar! Dagen började egentligen sådär, försov mig (som vanligt) och skolan var rätt seg. När vi slutade så gick jag och min älskade vän Valentina till en park och slöade tills den briljanta idén kom upp att, "Jo, nu åker vi till Brighton, här kan vi fan inte sitta!" Sagt och gjort, kan nog inte riktigt beskriva vilken underbar dag vi fick till slut! Tittade i affärer och hittade skitsnygga jackor som dessutom var billiga som skrutt, 5 pund!! Hittade ett jättemysigt ställe att äta på, det var väldigt gott, vi minst sagt rullade därifrån. Vi var ute på Brighton Pier för första gången och ojojoj säger jag bara, vi var i paradiset! Toppen på detta var ju också att det kom två engelska killar som sa att vi var "very beautiful" och ville ha oss med så nu har dom våra nummer, inga hunkar kanske men... dom kan ju vara trevliga ändå. Hursomhelst så har vi gått runt med två fåniga leenden och bara bubblat av lycka över att livet är så härligt, kan det bli bättre?